Härads allmänningar

I Svealand och g Xxtaland har det sedan medeltiden funnits flera typer av generaler, såsom församlingar och distrikt. När Sverige introducerades enligt landskap, besättningar, församlingar och byar hade bönderna i varje division ett gemensamt land - generalerna. Dessa områden, som ursprungligen var icke-mänskligt land, kom med tidens ras för att bli alltmer värdefulla och accepterade.

Enligt hälsolagen kommer utomhusmarker verkligen inte att bli mark som inte tillhör någon förrän den första användaren har odlat jorden.

Här hittar du alla våra allmänningar i Sverige.

Marken kommer att krediteras användaren. Men i de södra landskapslagarna har distriktsgeneralerna redan talat i ett tal under gemensam administration av bönder. Och när Magnus Ericsson publicerade vårt första landslag i mitten av talet stod det att distriktens återkomst skulle delas mellan bönderna på två sidor och kungen på en tredje. Idag privatiseras de vanligtvis samtidigt.

Men det försvann inte. I sextio Svenska besättningar finns medeltida områden kvar.

När Sverige administrerades efter landskap, härader, socknar och byar hade bönderna inom varje enhet gemensamägd mark – allmänningar.

De, som i talet, hör gemensamt till distriktsbönderna. Och detta område är inte obetydligt, totalt dagens distriktsområden uppgår till mer än hektar, ett område ungefär lika stort som XXL! I början av talet planerades en juridisk utredning för att verkligen komma till frågorna om ägande av distriktets general.

När avgångar tidigare genomfördes i andra delar av Norrland förvärvades stora skogsområden som var avsedda för enskilda hus i många fall snart av skogsföretag. För att motverka detta avsattes vid den tiden i Lappland en del av skogens anslag till publikationer för gemensamt bruk. När till exempel områden är avstängda för underhållningsbyggnader lämnas ofta oanvända områden mellan platser.

Dessa ytor kallas ibland oregelbundet fördelade, även om de tillhör den ursprungliga egenskapen på papperet. I praktiken används dessa rester fortfarande som en slags rutinmässig verksamhet med stöd av offentlig rätt. Den svenska kungen började dock göra anspråk på länet och landets general under medeltiden. I slutet av medeltiden utvidgades hans anspråk till den stora Norrlandsexpansionen.

Med den växande statsmakten hävdade kronan det orörda folket med Gustav Vasas brev till Norden den 20 April, på samma sätt ägde invånarna i församlingen de markresurser som gjordes i församlingssalen. Mer detaljerade regler i denna fråga fanns i den kungliga förklaringen Den 5 April, och i skogsordningen, efter en ekonomisk blick, ändrades den kungliga förordningen den 21 juni, Distriktsgeneralens avdelning var inte längre tillåten.

De kommer att tillhöra markägare efter antal i området och förvaltas på uppdrag av partnerna av statliga råd under ledning av Skogsvårdsrådet i enlighet med fastställda hushållsplaner.